tre - mama o papa

Mamma är en människa som verkligen bryr sig om andra människor. Hon älskar barn och innan jag fanns så jobbade hon på dagis. Men när jag föddes slutade hon med det, fast jag skulle vilja påstå att hon flyttade dagiset hem till oss. Hon älskade att läsa sagor, sjunga klassiska dagis-sånger och att baka. Hon tog ofta med mig och mina syskon på utflykter till 4H-gården för att klappa djuren, till stadsparken för att leka i lekplatsen, till sunnerstabacken för att åka pulka och till studenternas där vi åkte skridskor och drack varmchoklad.
Min mamma och jag är för det mesta olika känns det som. Hon är lugn och väldigt ordningsam. Jag kan inte sitta still och pratar ofta väldigt mycket om ingenting. Men vi har ganska så lika humor och vi båda är väldigt bra på att få fram sin vilja. Det underlättar ofta om vår vilja är den samma. Jag älskar min mamma. Hon är fin med tycker jag.

Pappa är killen till vänster. Till höger är min farbror o i mitten är jag.

Pappa kan av många uppfattas som en hundraprocentig seriös människa. Det är helt fel. Han är som mamma en som gillar att ha ordning och reda. Hans jobb kräver också en seriös sida. Men hemma kan han släppa loss totalt och ibland får man inte ens stopp på honom. Som yngre kunde jag ibland tycka att han var ganska pinsam när han falskt började sjunga egenkomponerade rapp-texter och samtidigt ta några halvtaskiga danssteg till. Helt utan rytm. Nu bryr jag mig inte så mycket längre. Skäms aldrig. Han gör det inte lika ofta längre. Pappa är också en riktigt dålig förlorare i spel och sporter. På senaste tiden har han även börjat fuska i de flesta spel och lekar som vi gör. (eller så har han fuskat hela livet men vi har märkt det nu)
Men nu ska jag inte bara säga en massa negativt om Pappa. Han är generös på ett bra sätt. Han skämmer inte bort mig o mina syskon men han vill hjälpa oss med allt vi kan behöva hjälp med och det har han alltid velat. Han vill att vi ska lyckas och han tror på oss. Det känner man verkligen. Det gäller båda mina föräldrar. De har alltid trott att jag klarar av det jag bestämt mig för.
Och det är jag väldigt tacksam över.

jag har de finaste föräldrarna som man kan ha.